Peace

Halva november har snart gått, fort som tåget går det.
Jag har inte ens haft en tanke på att byta blad i almanackan som hänger på min vägg.
Men nu kanske det faktiskt är dags.

Jag har nu varit igång med min detox i 7 dagar. Ska hålla på i 10 är det sagt. Men med tanke på att jag känner mig en aning instabil vad det gäller det mesta just nu så blir det nog bara 8 dagar faktiskt. Kommer ju ändå fortsätta med vätskan i några dagar till..

Folk kommenterar min vikt också. Men jag tror inte att jag har gått ner så mycket i vikt under denna korta period. Det tror jag faktiskt inte. Varför skulle jag ha gjort det? Jag äter ju bra och mycket mer mat nu än vad jag gjorde förrut. Nej, nej, hittepå skulle jag kalla det..

Jag jobbar förmycket, och det förnekar jag inte. Känner mig lite stressad. Skulle vilja klippa mig, gärna snart. Men jag vet inte om jag hinner detta innan julafton. Lucia tillkommer ju nu också, och redan nästa söndag är det 1a advent. Är det inte skrämmande vad fort tiden går?

Pluggar en del också, men har i denna veckan varit väldigt kreativ när det gäller min literatur framför allt.. Jag har faktiskt vart så duktig och gjort både min kompensationsuppgift & min skönhetsuppgift. Yeay! Känner mig faktiskt stolt över mig själv när jag tänker på saken.
Nu ska jag bara få tag i mina böcker också så jag kan lugna ner mig lite genom att läsa och skriva mina andra uppgifter så snart som möjligt bara. Snart så. Det kommer, det kommer.
Ska bara få mina reservationer på biblioteket att bli prioriterade också.

Det blir en lugn helg verkar det som.
Fredagen kommer tillbringas på jobbet, iallafall fram till klockan 13.30. Sedan blir det mot Nöbbele med Jonna. Vi ska ta det lugnt, kolla på idol osv. På lördag blir det rep med Dajo & Björn, sedan kommer jag att umgås med Jonna, Annie, Marielle och kanske Emma om hon kunde. Laga lite mat ihop och bara chilla. Det är nog det som behövs för oss alla just nu känns det som. Vi är dom vi alltid varit fast lite äldre.

Marielle och jag hade en diskussion om ämnet idag. Ämnet - våra liv. Fy vad man tyckte att man var mogen när man var 13-14 och fy vad fel man hade. Nog för att man kände sig gammal i sitt tankesätt, och man såg ner på andra människor som man tyckte var fjortisar. Men jag undrar, ogillade vi dom bara för att dom var så hemskt lika oss själva? Det kan nog mycket väl ha varit så. Det blir så fel när jag tänker på att barnen på jobbet är lika gamla som jag var när jag började dricka alkohol för första gången i mitt liv. Hur sjukt är det inte? Då är det ju inte konstigt att mamma var arg på mig när jag började tjata på henne att hon skulle köpa ut sprit till mig från systemet. Vad tänkte jag med? Jag var 12 år! Herregud. Ja jag vet inte riktigt vad man ska säga om saken. Det är skrämmande, det är nog allt jag kan säga, skrämmande!

Vila i frid.

Kärlek & omtanke