Come back

I can feel it comin' if you leave tonight just keep on running
and you need never look back again.

Startade dagen med ett samtal till mamma & sedan en dusch på en timme.
Fy fan för vattenräkningen säger jag bara, men jag var tvungen för att reda ut det jävla håret. Har inte kunnat kamma igenom det efter dansuppvisningen.
Spray + tupering = Bajs för ditt hår!

Nu har jag suttit här & glott i någon halvtimme typ & snart borde jag nog slänga i mig en macka eller två kanske. Så tråkigt att jag blivit onyttig igen, var jättenyttig för bara någon vecka sedan.
Men jag vet inte, är man inte pepp på att se bra ut är man väl inte pepp på att äta mat som får en att se bra ut antar jag.

Försöker verkligen se någon sorts ljus någonstans men det går inte!
Inte ens dina ord kan få mig riktigt riktigt glad. Inte som dom gjorde förrut. Inte som dom kommer att göra i framtiden om jag tar mig ur denna mörka kalla källare.
Nej. Fy fan. Självömkan :S Blää!

Nu får jag ta mig en kopp thé i solen antar jag. Annars kommer jag väl aldrig ta tag i denna dag & då kommer min mamma att vara mäktigt arg på mig när hon kommer hem.

Blir en tripp till mormor ikväll för att prova klänningen igen & lämna henne detaljen. Ska även fixa den andra klänningen som jag ska ha på teknikums bal så att den blir lagad. Wää. Vad jag inte känner för detta. Men men, det kommer väl antar jag.. Det kommer! Det har Johan sagt att det gör & han lovade att inte svika, så då litar jag väl på honom ..

Hej & hå

Kärlek & hunger(?)

As is.

Never meant to cause you any trouble.
Never meant to cause you any pain.

Nej, jag vet inte. Det blir nästan bara värre för varje leende. & jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det egentligen är. Materiella saker ger mig lycka för stunden. Annars är de mest bara svart, kallt & mörkt. EMO tänker ni, åt helvete med EMO säger jag.

Det finns ingenting som jag kan tänka på som kan göra mig riktigt glad. Kanske en konstlad verklighet som innebär en resa som tar mig långt bort. Men det finns ju negativa saker med en sådan flykt också. Det finns ju saker & människor jag inte vill lämna bakom mig här. Jag vill ta med mig dom & det. Men det går inte. Samtidigt kanske det är de & dem jag behöver komma bort ifrån. Det som får mig bundet. Allt det där som fångar mitt öga med allt sitt glitter & allt det vackra.

Jag har insett nu att man inte alltid kan vara på topp. Att man kanske inte riktigt alltid kan klara av att vara där för alla andra om man inte är där för sig själv. Jag känner mig dum som inte förstått det förrän nu. Om jag inte är i balans, hur ska jag kunna lägga jämnvikt på någon annans liv då?

Ibland tror jag att jag behöver dig, mer än jag egentligen gör. & ibland tror jag att jag inte behöver dig alls, men så inser jag två sekunder senare att jag hade så fel så fel.
Ibland tror ja gatt jag inte behöver er. Men ibland vet jag att det är en idiotisk tanke.
Men jag är inte i stånd nog att veta vad som är rätt eller fel när det gäller dessa tankar. Jag har ingen aning.

Ni förstår nog inte vad jag talar om & det är inte riktigt meningen heller. Fråga inte för jag kommer ändå inte kunna förklara. & skulle jag försöka skulle ni bara misstolka det. Inget ont mot er men det är så det är. Jag skulle kunna försöka förklara men försöka duger nog inte.

Du sa, lev i drömmen, lev i fantasin. Jag svarade, då är det ju inte jag. Du svarade, nej men du är roligare då. Jag sa, är jag alltså rolig när jag inte är mig själv, utan när jag är superglad, fjortisflörtig osv. Du svarade, ja. Kom igen var lite glad Alexandra, du vet ju hur jag menar egentligen. Jag svarade, det blir nog svårt.

Undrar i mitt stilla sinne om det som ni tycker om är en låtsas människa som egentligen inte existerar. Eller om ni tycker om den jag innerst inne är & att det är ni som får mig att låtsas. Jag vet inte, & jag vet inte om jag vill veta heller. Sanningen är kanske inte alltid den bästa. Även om det är det rätta.

Mötas & skiljas är livet gång, skiljas & mötas är hoppets sång.
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl, men jag hoppas att vi ses igen.
Snart står vi där vänner. Snart så. Snart är ni fria. Snart är jag meningslös & hopplös. Men snart är det slut. Reflektera över det. Är ni som jag? Jag är på gränsen.
"För varje dag så blir det svårare att stå ut.."
Nej, jag orkar inte tänka på det nu. Sammanbrott igår i tysthet. Tomhet idag. Vad händer imorgon?

Sov gott vänner.

Kärlek & funderingar

The burden

Put your weight on my shoulders.
Take the load of your mind.

Ikväll bad jag till den gud jag aldrig trott på.

Ibland tar livet oväntade vändningar. Är det för att vana oss för vad som kan tänkas komma? Vad som plötsligt faktiskt kan hända? Är det för att vi ska förstå att vi måste visa vad vi betyder för varandra? Eller är det bara en slump?

Dagen var blå som en sommarhimmel. Kvällen kom med de svartaste djup av sanning. Samtalet lyste upp ett ljus & förde oss tillbaka till sommarhimeln. Tack!

Jag är tacksam. Mer än jag kan förklara. Tack livet!

Kärlek & tacksamhet

Time's tickin'

Går inte tiden väldigt fort?
Var vi inte alldeles nyligen i Göteborg med klassen?
Var det inte alldeles nyligen snö ute?
Var det inte alldeles nyligen vi gick i 1an och skulle spela Hold the line i olika genrer?
Eller är det bara jag som har tidsnoja?

Känns ganska overkligt att snart har man gått klart sin skoltid. Snart ska man bli vuxen på riktigt. Hur kan det bara gå så fort? Ja, jag erkänner att jag blir lite opepp på livet & lite lätt deppig. Men jag är också spänd av förväntan på vad som komma skall. Dock är jag livrädd för att mista allt & alla. Mista alla vänner. Aldrig träffa vissa av klasskompisarna igen. Tänk om det är det som väntar? Jag minns när jag slutade nian & var rädd för att aldrig få träffa mina dåvarande klasskompisar igen, & alla sa att jag inte skulle vara sådan. Men på 3 år har jag träffat folk någon enstaka gång. Jag hade mer rätt än dom. & det är det som skrämmer mig. För denna gången är det mer på verkligt. Denna gången kommer folk att flytta bort från Växjö. Denna gången kanske är den sista gången vi ses. Men jag vill inte tänka så, det vore alldeles för sorgligt om det vore sant. Helt horribelt faktiskt.

Kollektivet ligger mig varmt om hjärtat nu. Men kommer det bli av? Inte för att jag vill vara ett Neggo pretto äckel som Josef, men ändå, kommer det verkligen att bli av? Eller är det bara ännu en av våra drömmar som kommer försvinna ut i tomma intet & slå oss i magen när vi sitter på ålderdomshemmet med minnesluckor från tonårstiden?

Nu ska jag nog gå & lägga mig & tänka på helt andra saker faktiskt. Förhoppningsvis kommer jag att få lite meddelande som gör att jag kan tänka på andra saker. Fast du är ju inte så pepp nu heller, med tanke på lite plötsliga besked osv. Men jag kanske kan få dig på bättre tankar & du kan få mig på bättre tankar. Vi kan prata om morgondagen & om livet i allmänhet. Vi kan prata om oss. Om vad som komma skall & om vad som varit. Vi kan prata om sång & musik & om allt det dära andra som gör oss glada. Vi kan prata om glädje!

Kärlek & framtidsutsikter

Sunday bloody sunday

Vill åka tillbaka till Leisbow & leka karate-kid med de dära polackerna som var där.
Håller du inte med Jonna?
Ibland undrar man vart världen är påväg.

Vi kvinnor har faktiskt rättigheter här i Sverige! Kanske något ni bör fundera över polskii....
IDIOTER!

Gah, blev lite arg. Men nu mår jag bra.
Ska bara glömma känslan av hans händer mot min kropp.. Sådär ja! NU är de glömt.. Nästan!

Set my spirit free.
Forgive me, let live me.

Kärlek & idioter

Sunny Saturday

Det har då hänt att jag känt för att lämna landet,
men det är inte så lätt att slita bandet,
det bor en viking i mitt blod.
Jag är både tungsint och rastlös och lika svart som åkersjord.

Som sagt, ibland gäller det att ha ett spel som är stämt i dur.

Det är vår ute, men inte så vårigt i mitt inre. Vad är det jag går och väntar på? En framtid som inte riktigt våras för mig. En framtid där allt kantas av ovisshet. Kan jag inte bara få ett jobb? Så jag har ett hum om vad som komma skall. Jag läste min gamla blogg idag (http://darlingrose.blogspot.com) det var ett kärt återseende. Visste inte ens att den fanns kvar. Skrev in den av gammal vana verkade det som & poff så satt jag där och läste mina gamla dikter. 2006 verkade vara ett bra år. 2006 verkade vara ett kärlekslöst år. Det kanske är dom åren som är dom bästa. Då man finner andra saker som förgyller ens vardag. Har vaga minnen av att jag fick ett brev. Ett långt brev. Av en väldigt kär vän till mig det året. Där hon beskrev all sin kärlek för mig, där hon förklarade för mig hur mycket jag betyder för henne och där hon bad mig prata med henne om vad det var som tyngde mitt unga svarta sinne. Jag tror aldrig jag pratade ut med henne om vad som tyngde mig just då. Men jag har ju överlevt det eller hur? Hon finns kvar vid min sida precis som hon alltid har gjort. Sen vi var små. Hon med sitt liv & jag med mitt liv men ändå så pass nära varandra att vi ser varandra som systrar. Systrar genom blod. Fast jag har inget minne av att vi någonsin delat blod. Men vi har pratat om det, många gånger. Det vet jag!

2006 . 2006 . vilka minnen när man läser.
Jag undrar vem alla mina dikter handlade om. Jag har bara vaga minnen av en person som jag inte ville släppa taget om. Men att jag skulle skrivit de vackra orden om honom. Det tvivlar jag på. Fast klart, lika svag jag var när jag släppte taget, lika svaga var mina minnen om dikterna. Så det är nog han ändå. Hah, han är minsann inte värd dom orden. Inte ens nästan. Men det vore av någon anledning kul att träffa honom. Se hur hans liv har fortgått utan mig & utan våra blinda samtal som inte ledde till någonting. Det är aldrig någon som nämner dig längre, jag tror du har förändrats. Till något ännu sämre. Dina vänner vill inte veta av dig längre. Det är tråkigt, för någonstans inne i ditt mörka du måste du ju varit en ängel som fick mig att falla så hårt. Fast den ängeln var nog falsk. Du är inte värd ditt efternamn. Tyvärr.

Jag undrar vad som hände med alla dessa känslor och minnen. Vad hände med mitt känsliga jag, det som skrev dikter om allt och alla. Det som bodde i mitt bröst och förklarade för mig att jag var värd bättre, att jag klarade mig utan allt det där. Det som sa till mig att jag är stark. Vart tog det vägen?

2006, Rebecka, var inte det då vi var så galet bruna när vi åkte tåget hem från Stockholm. För din del bort från Stockholm. Vi var jättebruna & otroligt snygga. Det minns jag, men var det 2006. Om det var 2006 så saknar jag året. När vi längtade efter att vara 18. Jag kan lova dig, att ingenting blev bättre när man fyllde 18. Man är fortfarande samma skrot & korn. Man är fortfarande samma. Jag vet inte vad vi väntade oss av 18 års dagen. Ett år äldre, men allt är som förr. Bara en dag äldre.

Sommardagarna på Korrö dyker nu upp i mitt sinne. Detta verkar bli en tripp av nostalgi. Oh, so much for bleached nostalgia. Minns när jag och Rebecka satt på Campus området och åt våra baguetter innan Winnerbäcks konsert. Minns när han kom och tog min hand och jag brände som eld inuti, men jag minns också när jag sa: Nej, jag måste gå. Då när allting brast och det bara gjorde ont. Då när jag vände om och gick fast hela mitt jag skrek nej. Jag minns så mycket ont, det är de onda som sitter kvar längst. Det onda som gör att jag vill gråta igen, det onda som säger att jag var värd det. Det onda som gör mig orättvis. Det onda som gör mig rättvis. Jag minns när du sa: Jag får inte längre prata med dig. Jag minns när din vän sa: Jag får inte längre umgås med dig, hon klarar inte av det. Jag minns när jag sa att det inte fungerar så, att man måste ha sin egna vilja, att man måste gå sin egen väg, även om man har någon vid sin sida. & jag minns hur han sa: Jag skulle så gärna stanna, men hon vill inte att vi pratar. Jag minns hur jag skrattade åt det. Jag minns hur jag sa att han fick komma tillbaka när han kunde & när han förstod att hon hade fel. Jag minns när han kom tillbaka. Jag minns också när han gick igen, tillbaka in i det gamla som gjorde honom ont. Jag minns att jag gjorde det enda som var rätt och fick bort honom därifrån. Jag minns att jag gjorde henne illa, men jag minns att jag gav honom hjälp. Jag minns & jag vet att hon fortfarande känner stort hat inför mig. Men det rör mig inte i ryggen, hon skadade honom & han var & är min vän.

Fagrabäck. Alla vänner man hade då. Som man knappt pratar med längre. Varför? När jag träffar er så minns jag mitt gamla jag. Fan vad kul vi hade. Alla kramar om en när man träffar er på uteställen i stan. & du, vi hade det bra. Det vet vi båda två när vi ses. Vi hade kul. Jag kände i din kram häromkvällen allt det jag kände då. Men så bara för en kort sekund. För jag vet att det inte är så längre, jag vet att jag inte vill att det ska vara så längre. Vi vill inte det någon av oss. För vi har båda gått vidare, vi har båda något nytt. Men vi hade det bra & ibland längtar jag tillbaka till det. Saknar din bror & hans konstiga kommentarer ibland. Han är rolig. Jag tror inte jag har träffat honom sen jag slutade 9an. Kanske mött hans blick någongång på stan men inte mer. Klass 7-8-9E med stort E!
Dockhussåpan klassresan! Minns ni? Jag minns. Jag hade kul. Jag hade så otroligt roligt med er. Växte vi ifrån varandra? Jag tror inte det, för när vi ses så finns de dära gamla banden kvar där. Och du, när jag träffade dig häromkvällen så kände du inte igen mig. Jag undrar om det var på riktigt, eller om du skämtade. Du såg allvarlig ut och du blev helt chockad när han kände igen mig. Han, du. Du är för rolig! Saknar dig otroligt. Saknar våra drömmar och våra idéer. Saknar att vi kunde sitta och snacka med varandra rast efter rast, kväll efter kväll. Vad som helst kunde vi liva upp. Dig saknar jag. Vi planerar alltid för framtiden och för att träffas. Men tiden tar oss inte dit, inte än iallafall. Men det ska hända, det ska det!

Nu har jag släppt ut massa av mina innersta konstiga tankar. Jag orkar inte nämna namn på folk. För det är mycket som ni inte ska veta, och som jag tidigare skrivit, jag skriver för mig själv och för min egen skull, inte för er. Men det är ni som läser och jag vet att ni läser. För ni pratar med mig om det i efterhand. Klass 9E jag saknar er. Jag saknar er massor!

Beter jag mig illa, men jag känner ingen skuld.
För jag dricker inte för att bli full, utan jag blir full för att jag dricker.
Vakten knackar mig på axeln innan jag sticker.

Kärlek & nostalgia

Frustrationsglädje

Okej, jag vet att jag är beroende. Men så får det väl vara då. Jag tänker inte bli mindre beroende. Min mobil talar jag om. Känns förjävligt att inte kunna skicka iväg ett sms & ännu värre känns det när jag vet att jag fått sms som jag inte kan läsa :( Hoppas så innerligt att den funkar imorgon, annars blir jag uppriktigt ledsen. Alexandra <3 mobilen.

Just nu känner jag frustration över en hel del. Men mest för mobilen.

Å andra sidan är jag glad.
Glad för att jag sköt bästa inlägget på träningen idag, eller ska jag kanske säga inläggen :)
Glad för att jag får vara med på matchen på söndag trots att jag inte tränat mkt på senaste tiden.
Glad för att jag är ledig.
Glad för att jag vet att du finns där & för allt du sagt till mig under den senaste tiden vi var med varandra.
Glad för att jag har alla mina vänner med mig.
Glad för att min pappa & jag hade ett litet trevligt samtal idag.
Glad för att stämningen här hemma är så lätt just nu.
Glad för att Helen & Ronny kommer hit imorgon, även om jag kanske inte ska vara hemma.
Glad för att jag ska skjuta långbollar med Jonna & Annie imorgon.
Glad för att det är match som vi ska se imorgon på Värnövallen.
Glad för att jag bor här i Nöbbele.
Glad för att Öppna landskap precis börjades spela i iTunes.
Glad för att det snart är sommar.
Glad för att jag inte vet vad som kommer hända i min framtid.
Glad för att jag lever helt enkelt.
Glad för att allt är som det är! Tillochmed glad för att det regnade tidigare idag, fast jag då inte uttryckte att jag var glad över det. För just då kände jag frustration över vädret. Men nu är jag bara glad. Helt enkelt glad som fan! & jag vet inte varför.

Men mest glad blev jag för att du loggade in på msn just exakt nu i denna minut.

Kärlek & frustrationsglädje

Long ago..

Det var ett tag sedan jag skrev något nu. Jag vet inte om det är för att jag haft för mycket annat på hjärtat som jag vart tvungen att hinna med, eller om jag bara glömt bort att blogga. Men igår när jag åkte hem med min halv-familj Håkan, Birgitta & Jonna så kom både jag & Jonna på att vi inte skrivit på ett tag. Så nu ska det börjas igen.

Jag sitter & väntar på att klockan ska bli lite mer så jag kan byta om och ta mig till träningen. Ska äntligen träna :) Känns kanoners, om det ändå inte hade regnat idag. Fast det är klart. Nu är väl då ändå luften lite friskare att andas kanske.

Igår vart det Valborg och jag festade faktiskt inte! Tro det eller ej men så var det. Vaknade runt 1 tiden i ett hus jag inte brukar vakna upp i så ofta längre, och sedan tog vi oss ner till stan för att dela på oss vid Marielles home. En kram & sen vart du borta. Men då tog vännerna vid! :) Mina älskade vänner Marielle, Jonna & Annie stod & väntade på mig utanför Wibrovski(?) & vi gick upp till Marre. Det var mycket trevligt. Det var ett tag sedan vi var allihop, sen att Emma inte hann komma dit var ju lite trist, men det var mycket trevligt iallafall! Vi satt & pratade om det mesta som finns att prata om i livet. Marielle "Det sköna med er att vi inte behöver ha något speciellt att göra utan att vi har liksom roligt ihop ändå" :) Bra iakttagelse.

Sedan skulle Jonna & jag ta bussen hem för att hänga med varandra hos Jonna. Men efter att bussen inte åkte vid 5 över halv 6 utan typ vid kvart i 6 pga lite krabb med hissen & efter att vi väntat en evighet på att buss nr 2 skulle starta i Ingelstad ( förgäves ) så kom moder Birgitta & hämtade oss i Ingelstad. Sen fick man skjuts hem & jag var hemma kvart i 7 .. Haha, konstigt! Men så hade jag då alltså en kvart på mig att duscha, byta kläder & äta. Jag var vid bålet runt kvart över 7 .. Lyssnade på vårtalet & såg när Micke Thor blev årets Nöbbelebo :) berättigat. & sen fick jag höra mamma m.fl sjunga in våren. Sedan tog jag mig in i Birgittas bil tillsammans med Jonna & det bar av hem till Annie Steens familj fast Annie var inte där :) Vi hängde med Birgitta, Benny & Lovisa (familjen Steen) och Birgitta & Håkan (familjen Eek). Det var en trevlig kväll. När jag kom hem åt jag lite potatisgratägn trots att jag inte var hungrig & sen gick jag & la mig. Mysig valborg!

I tisdags.
Missade bussen till skolan & kom in vid kl 10 till arbetsmiljön där vi än en gång inte fick ha vår redovisning. Blev nästan arg. Sen gick vi & tog ut pengar innan vi begav oss upp till skolan. Iallafall jag & Erik. För att möta Anna utanför Katedral & sedan började vi göra oss iordning för konserten. Vi hade lunchkonsert för alla som inte vet. Det var kul. Det gick bättre på lunchkonserten än på den riktiga. Men så kan det gå! :) Efter konserten började vi städa undan! Vi var faktiskt jävligt duktiga! :) Per tyckte vi ska få MVG på arbetet, yeay! Mr. Clean tyckte vi var grymma & likaså Trulls.. Hm, det är alltså 3 lärare som tycker samma sak. Alltså borde Hanna ge oss MVG! :)

Anna & jag gick & köpte oss lite choklad & vatten & sen köpte vi biljetter till studentos festosen. Det var nice att ha dom i sin ficka. Sedan gick vi ner till Norrtull för att bara slappa i det sköna vädret. Vad kan liksom vara bättre än att äta choklad, i solen med sin bästaste vän & dricka gott IMPORTERAT vatten från England :) haha. Sedan gick vi & skrev in Anna på körskolan eftersom jag kan jobba som hennes mamma ibland! Haha! Så på måndag är det teorikurs som gäller för mig, Anna & Sanne. Det blir feting nice.
Gemensam sång vart de sedan vid kl 15 & det var också feting nice. Älskar improvisation från och med nu & ska försöka ha Alexandertekniken i mitt huvud hela tiden.. NOT! Fett jobbig.
Sedan blev det lite provning för Anna med Ruts Spets & Spandex. & sedan drog hon hem & jag hängde på Becki & Sandra ner till stan för att sedan få skjuts av Sandras pappa hem till Sandra på Högstorp. Sedan vart de förfest för hela slanten. Det var feting nice det också!

Vid kl 10 tog vi limo-taxi ner till Grace för att komma in i tid & det gjorde vi för då vart de knappt någon kö alls.
Min kväll var F-I-N-E FINE! Bara så alla vet!
Älskar studentos festos de rockeros. Bra med Rock-tema ju.

Liten fråga bara : Har ni hört att det kanske inte blir någon pubrunda?

Ska döda världen om det inte blir det!! Fett besviken isåfall.

Jaja, nu får man väl hoppas på att det inte blir så & så måste jag faktiskt byta om! Snart är det träning ju! :) Wiiiihouuue..

And so I cry sometimes when I'm lying in bed,
just to get it all out, what's in my head.
And I'm feeling, a little peculiar.

Kärlek & vänskap