Tankar som flödar

Det känns som att jag avslutade allt på 2 sekunder.
Det var inte min mening.
Jag vill inte avsluta något, och jag vet inte om det är avslutat.
Jag vet inte ens hur det känns, eller hur jag känner.
Men som du sa; vi får se hur det blir.

Jag har länge funderat på varför du inte hört av dig. Vet du något jag inte tror att du vet? Vem skulle isåfall sagt något till dig? Äsch, jag vet helt enkelt inget om dig längre & det är både tråkigt och sorgligt. För jag vet inte någon som stått dig så nära som jag gjort & jag vet ingen som stått mig så nära som du gjort. Men jag antar att det är så som alla alltid har sagt till mig, folk kommer och går. Men bara vissa består.
Jag trodde du var en som bestod, men jag hade nog fel om dig.

Jag vet inte om jag är ledsen för det, eller om det inte spelar mig någon roll. Jag tror att du spelade an på strängar inom mig jag inte trodde fanns. Jag tror att jag saknar just det. Ditt spel.
För ingen annan har hittat dom strängarna förrut. Eller, kanske en. Det konstigaste är att jag aldrig haft och aldrig (förmodligen) kommer att ha någon av er. Men det är ni som spelar mest.
& det är er jag tänker på mest. Jag förstår inte varför men jag hoppas att jag någon gång kommer att förstå..

Jag lämnar dessa tankar i hopp om att komma på något bättre i all ovisshet.

Igår träffade jag Johan & Sandra, dom ska flytta ihop, 3 minuter utanför centrala Visby.
Det vore verkligen underbart kul att åka dit och hälsa på. Fira nyår på ett helt nytt sätt.
Ett sätt jag aldrig firat på förrut.
Eller åka dit på er 20-års fest. Det vore det ultimata. Får se vilka jag kanske kan få med mig & hur mycket pengar jag äger vid dessa tillfällen.
Jag måste ju söka nya jobb snart. Eller, jag har redan börjat söka nya jobb.
Men jag måste ligga i nu, för annars är jag körd & det ingår inte i min planering, för isåfall har jag inte råd med att göra allt det som jag har tänkt att jag ska hitta på.

Jag känner mig just nu som i mitten av ingenting alls. Inga känslor, allt är bara fullkomligt lagom. Sitter och lyssnar på Love songs 3 cd 2 .. Bra låtar det där.

"And it feels this way,
oh, show me heaven,
cover me, leave me breathless."

Om du finns, snälla, visa mig himlen.
Jag tror att du finns, för en dag kommer du bara stå där framför mig.
Och jag vet, att när du väl står där, kommer jag veta att det är du.
Jag är bara ung, och har inte vart med om hälften av allt jag hoppas och tror att jag kommer vara med om i mitt liv. Men ändå, det känns som att tiden rusar ifrån mig och jag sitter bara och väntar på att något ska hända. Jag har planer så långt framåt att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med tiden innan dessa planer ska skrida till verket. Som London. I 53 dagar har jag suttit och väntat på att avresedatum ska bli idag. Nu när det är 11 dagar kvar inser jag plötsligt att det är precis det jag har gjort, suttit och väntat. Jag måste väl kunna unna mig något mer.
Men efter London vet jag precis. Jag och Anna ska planera in en Spa-helg, & den ska jag inte sitta och vänta på, jag ska fylla mina dagar med massa under och underliga saker & hittepå. Sedan ska jag börja spara inför resan 09. Snart är vi ju där också. Jag ska börja skicka brev till Stan & Janice också, jag ska avklara mina studier med hög nivå. Ska ge allt i allt jag tar mig för. Ska skaffa mig ett träningskort och börja träna ihop med Nathalie och jag hoppas att Anna följer mitt exempel då. Jag ska även ta tag i mitt körkort.

& jag ska göra det bra.

Så är det med det som är som det är.

Men mest av allt jag ska göra, så ska jag försöka att sluta tänka på kärlek. För när man minst anar det dyker det upp en person, som kommer förändra hela den värld man lever i. & då kommer jag veta det!

Kärlek & visdom

I don't need an excuse

Handsome smile, wearing handsome shoes.

Jag vet att någon slutade jobba för 2 minuter sedan.
Det tar för den personen 3 minuter att gå hem.
Sedan göra en kopp kaffe, starta datorn & logga in på msn.
Snart är jag inne i en msn-konversation utan dess like I guess :)
Hoppas innerligt detta iallafall.

Idag hade vi en speciell dag på skolan.
Ljungefälledagen är den även kallad. Eleverna får göra diverse olika aktiviteter.
Just våra barn har ju lite svårt för att utöva vissa av dessa aktiviteter.
Men jag & min lilla guldflicka började med att rita ett självporträtt. Hon var duktig & valde färger. Sen var hon mindre intresserad av själva ritandet så det fick jag sköta, men hon höll iallafall i pennan. Sedan vart de filmvisning. Då blev den lilla gullungen jätteintresserad, och tittade så fint på filmduken hela tiden. Själv hade jag lite koncentrationssvårigheter då jag kände en speciell närvaro ;) haha.
Sedan fick dom "fika" & eftersom det är hälsovecka så bestod fikan av äpplen.
Efter detta tog jag med mig mitt underbarn ut med hennes rollator & hon gick & kikade lite på de andra barnen & tittade fundersamt på vad dom höll på med. Hon är vacker ibland den lilla trollungen. Speciellt när solen skiner på hennes guldhår.
Efter detta vart det bara mat & städning kvar. Så vi fixade de & strax därefter slutade jag.

För min del har det varit en bra dag. Men för exakt ett år sedan idag, låg skolan i sorg. & jag förstår inte riktigt hur man inte kan ta det i beaktning. Hade jag som rektor vetat detta, hade jag inte lagt en sådan aktivitetsdag på en sådan sorgedag.
När vi skickat hem småttingarna, skulle de stora barnen gå till kyrkan för minnesstund. Jag är glad att jag slutade då, annars hade jag nog brytit ihop.
Men imorgon fyller en annan liten sötnos år. & då ska vi försöka vara glada & göra hans dag till en av de bästa. Jag undrar jag om han inte fyller 18 redan. & isåfall ska vi verkligen göra dagen till den bästa någonsin. Bättre än den var förra året, då skuggan av föregående dag fortfarande hängde över personal & elever.

Jag har kommit ur min svacka känns det som & även om jag nog tog mig ur den själv. Vet jag att det finns en hel del anledningar till att jag tog mig ur. Dels var det nog för att jag har sådana underbara vänner som höll uppe mig & mitt humör hela helgen. Trots att SJ jävlades lite med oss både på resor till & från :) Men jag tror också att något som jag absolut inte trodde, någonsin i mitt liv, skulle hända, det hände. Plötsligt fanns där bara ett par rader & jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag skrev till Anna! :) Bra reaktion av mig.

Let us throw them in the ocean, let us wash our cares away.

Jag är hungrig, men väntar nog tills min syster kommer hem då även hon ska äta en bit mat antar jag. Vi ska ut ikväll, blir Deluxe. Linn, jag & syster min. Kanske Anna också om hon känner för det. Sen är det bara upp & jobba imorgon :) men för en gångs skull bekommer det mig inte ett skit.

I put some new shoes on and suddenly everything is right.

Kärlek & Paolo Nutini citat.

Du vet inte..

You don't know what it's like.

Måste säga att jag tror jag håller på att bli vuxen. Fast inte riktigt, den där tiden innan man mognar helt & börjar tänka vuxet på alla sätt & vis. Jag tycker fortfarande det är kalaskul att bli jätteonykter en lördag, men jag känner mig ett steg närmare vuxenlivet just idag.
Det kan ju förstås handla om att jag har varit på seminarier på Konserthuset idag. Det ingår i mitt jobb. Är man "lärare" så är man. Kan det vara för att jag diskuterat vuxensaker idag? Så som löner, lärarlöner, facket osv. Det skulle det förstås kunna vara.
Men det skulle nog också kunna handla en hel del om att jag idag satte mig & verkligen lyssnade på Michael Bolton. Faktiskt, hans version av To love somebody är nog en av de bättre måste jag erkänna. Jag har aldrig riktigt lyssnat på honom, eller ens tyckt att han vart något riktigt ess. Men jag hade fel. Bättre får man faktiskt leta efter. Iallafall när det handlar om denna låt.
Den går på repeat här nu i systerns lägenhet.

Jag sov här i natt, efter en hektisk gårdag så drog jag hem till systern. Vi hade repat med bandet så vi tog sällskap hem & jag började ju inte jobba förrän klockan 9 idag pga seminarierna så jag kunde sova hos henne. Själv tog hon ledigt från jobbet idag & begav sig till Göteborg för att planera sin Sri Lanka resa. Vissa har det bra!
Jag gillar att vara med henne. Ibland bråkar vi massor, men jag antar att det hör till när man är systrar i vår ålder. Men ibland, som igår, då bara flyter allt på & liksom går på räls. Man förstår varandra till 100 %, det är en härlig känsla.
Hon sa tillochmed att jag kan få låna hennes lägenhet i helgen eftersom hon ändå bor i Göteborg till söndag. Men jag ska ju inte vara i Växjö denna helgen så det spelade ingen roll.

Nej för min del blir det tjejkväll i Nöbbele i kväll & imorgon åker jag & Anna till Nybro för att träffa Anna & Natta, vi ska äta lite middag & sen blir det KM i Kalmar tror jag. I vilket fall som, så kommer det bli riktigt kul tror jag.

Nu blev det ett litet avbrott i mina tankar här för jag fick ett telefonsamtal från min far. Men då får jag väl prata om något annat då.

Jag ska äntligen åka & köpa en kamera idag med min mamma. Man skulle kunna säga att det är hon som är anledningen till att jag sitter här just nu. Hon skulle vara tillbaka i Växjö klockan halv 2 trodde hon, men eftersom hon har fått ett nytt jobb & skulle på något konferens/möte så blev det ändringar & när jag senast pratade med henne skulle hon vara i Växjö kvart i tre, men efter mycket om och men så har det tydligen blivit förseningar vilket pappa berättade för mig om. Så nu är hon inte i Växjö förrän halv 4. Men men, det hindrar inte mig från att vara lite optimistisk just idag. Det var längesedan, har varit väldigt negativ de senaste dagarna. Världen har liksom simmat i någon konstig grå sörja. Men den börjar lätta nu, det är väl helt enkelt så att man får vänta ut depressionen tills den ger sig av.

Oh I do believe in all the things you say.

Men de kan nog vara så att depressionerna handlar om kärlek. Det skulle kunna vara så.
Jag har varit utan kärlek ett tag. Den kärlek jag får är flykter & jag vet aldrig när den dyker upp igen. Oftast vill den dyka upp när jag har något annat för mig, vilket betyder att jag missar chanserna & får ångest för att jag tror att de ska vara slut. Varför jag är rädd för att den flyktiga kärleken ska ta slut är för mig en gåta, det låter ju som ett perfekt läge. Men jag antar att den flyktiga kärleken inger hopp i mitt hjärta & får mig att tro att det flyktiga inte alltid kommer vara flyktigt utan en dag bestämmer sig för att bosätta sig hos mig & aldrig mer gå..

Men sådant är mitt liv, flyktigt, konstigt & vissa stunder vuxet.

Kärlek & mysterier

Förlåt.

Mitt otroliga minne har förträngt min blogg.
Detta är något oroväckande för mig då jag vet att jag verkligen skrev massor i den på slutet innan uppehållet. Men jag hoppas att jag har hittat tillbaka på riktigt nu.

Hänt sedan senast:
Jag var & kollade på Takida & Backyard babies i Stockholm den 13e.
Det var något av det bästa jag varit med om, inte Backyard dock. Dom var väl mer som en liten julbonus kanske, men Takida & den känslan att stå där medan sångarens fantastiska röst genomsyrade hela min kropp. Sjöng med i alla låtar & tårarna var nära många gånger.
Det var underbart! Skansen, 13 augusti 2008 for life.
Jag har fått ett nytt jobb. Slutade jobba den 4 september på CLV & började som elevassistent på en särskola här i Växjö den 5 september. Där ska jag jobba till den 19 december. Sen är jag fri att göra vad jag vill igen & jag letar redan efter nya utmaningar.

Jag åker till London om 27 dagar tillsammans med Anna Lundh & Nathalie Alvhäll Lindahl. Det kommer bli tidernas resa känner jag. Det kommer bli hur bra som helst. Jag längtar.

Jag har börjat studera. Jag läser på Växjö Universitet & där började jag den 4 september.
Litteraturvetenskap & Sång/Performance.
Jag studerar alltså heltid & jobbar 70 %. Man ska väl ta sina chanser medan man är ung & fortfarande kan.

Det får vara detta som blir sagt för stunden.

Kärlek & information