Tankar som flödar

Det känns som att jag avslutade allt på 2 sekunder.
Det var inte min mening.
Jag vill inte avsluta något, och jag vet inte om det är avslutat.
Jag vet inte ens hur det känns, eller hur jag känner.
Men som du sa; vi får se hur det blir.

Jag har länge funderat på varför du inte hört av dig. Vet du något jag inte tror att du vet? Vem skulle isåfall sagt något till dig? Äsch, jag vet helt enkelt inget om dig längre & det är både tråkigt och sorgligt. För jag vet inte någon som stått dig så nära som jag gjort & jag vet ingen som stått mig så nära som du gjort. Men jag antar att det är så som alla alltid har sagt till mig, folk kommer och går. Men bara vissa består.
Jag trodde du var en som bestod, men jag hade nog fel om dig.

Jag vet inte om jag är ledsen för det, eller om det inte spelar mig någon roll. Jag tror att du spelade an på strängar inom mig jag inte trodde fanns. Jag tror att jag saknar just det. Ditt spel.
För ingen annan har hittat dom strängarna förrut. Eller, kanske en. Det konstigaste är att jag aldrig haft och aldrig (förmodligen) kommer att ha någon av er. Men det är ni som spelar mest.
& det är er jag tänker på mest. Jag förstår inte varför men jag hoppas att jag någon gång kommer att förstå..

Jag lämnar dessa tankar i hopp om att komma på något bättre i all ovisshet.

Igår träffade jag Johan & Sandra, dom ska flytta ihop, 3 minuter utanför centrala Visby.
Det vore verkligen underbart kul att åka dit och hälsa på. Fira nyår på ett helt nytt sätt.
Ett sätt jag aldrig firat på förrut.
Eller åka dit på er 20-års fest. Det vore det ultimata. Får se vilka jag kanske kan få med mig & hur mycket pengar jag äger vid dessa tillfällen.
Jag måste ju söka nya jobb snart. Eller, jag har redan börjat söka nya jobb.
Men jag måste ligga i nu, för annars är jag körd & det ingår inte i min planering, för isåfall har jag inte råd med att göra allt det som jag har tänkt att jag ska hitta på.

Jag känner mig just nu som i mitten av ingenting alls. Inga känslor, allt är bara fullkomligt lagom. Sitter och lyssnar på Love songs 3 cd 2 .. Bra låtar det där.

"And it feels this way,
oh, show me heaven,
cover me, leave me breathless."

Om du finns, snälla, visa mig himlen.
Jag tror att du finns, för en dag kommer du bara stå där framför mig.
Och jag vet, att när du väl står där, kommer jag veta att det är du.
Jag är bara ung, och har inte vart med om hälften av allt jag hoppas och tror att jag kommer vara med om i mitt liv. Men ändå, det känns som att tiden rusar ifrån mig och jag sitter bara och väntar på att något ska hända. Jag har planer så långt framåt att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med tiden innan dessa planer ska skrida till verket. Som London. I 53 dagar har jag suttit och väntat på att avresedatum ska bli idag. Nu när det är 11 dagar kvar inser jag plötsligt att det är precis det jag har gjort, suttit och väntat. Jag måste väl kunna unna mig något mer.
Men efter London vet jag precis. Jag och Anna ska planera in en Spa-helg, & den ska jag inte sitta och vänta på, jag ska fylla mina dagar med massa under och underliga saker & hittepå. Sedan ska jag börja spara inför resan 09. Snart är vi ju där också. Jag ska börja skicka brev till Stan & Janice också, jag ska avklara mina studier med hög nivå. Ska ge allt i allt jag tar mig för. Ska skaffa mig ett träningskort och börja träna ihop med Nathalie och jag hoppas att Anna följer mitt exempel då. Jag ska även ta tag i mitt körkort.

& jag ska göra det bra.

Så är det med det som är som det är.

Men mest av allt jag ska göra, så ska jag försöka att sluta tänka på kärlek. För när man minst anar det dyker det upp en person, som kommer förändra hela den värld man lever i. & då kommer jag veta det!

Kärlek & visdom