Du vet inte..

You don't know what it's like.

Måste säga att jag tror jag håller på att bli vuxen. Fast inte riktigt, den där tiden innan man mognar helt & börjar tänka vuxet på alla sätt & vis. Jag tycker fortfarande det är kalaskul att bli jätteonykter en lördag, men jag känner mig ett steg närmare vuxenlivet just idag.
Det kan ju förstås handla om att jag har varit på seminarier på Konserthuset idag. Det ingår i mitt jobb. Är man "lärare" så är man. Kan det vara för att jag diskuterat vuxensaker idag? Så som löner, lärarlöner, facket osv. Det skulle det förstås kunna vara.
Men det skulle nog också kunna handla en hel del om att jag idag satte mig & verkligen lyssnade på Michael Bolton. Faktiskt, hans version av To love somebody är nog en av de bättre måste jag erkänna. Jag har aldrig riktigt lyssnat på honom, eller ens tyckt att han vart något riktigt ess. Men jag hade fel. Bättre får man faktiskt leta efter. Iallafall när det handlar om denna låt.
Den går på repeat här nu i systerns lägenhet.

Jag sov här i natt, efter en hektisk gårdag så drog jag hem till systern. Vi hade repat med bandet så vi tog sällskap hem & jag började ju inte jobba förrän klockan 9 idag pga seminarierna så jag kunde sova hos henne. Själv tog hon ledigt från jobbet idag & begav sig till Göteborg för att planera sin Sri Lanka resa. Vissa har det bra!
Jag gillar att vara med henne. Ibland bråkar vi massor, men jag antar att det hör till när man är systrar i vår ålder. Men ibland, som igår, då bara flyter allt på & liksom går på räls. Man förstår varandra till 100 %, det är en härlig känsla.
Hon sa tillochmed att jag kan få låna hennes lägenhet i helgen eftersom hon ändå bor i Göteborg till söndag. Men jag ska ju inte vara i Växjö denna helgen så det spelade ingen roll.

Nej för min del blir det tjejkväll i Nöbbele i kväll & imorgon åker jag & Anna till Nybro för att träffa Anna & Natta, vi ska äta lite middag & sen blir det KM i Kalmar tror jag. I vilket fall som, så kommer det bli riktigt kul tror jag.

Nu blev det ett litet avbrott i mina tankar här för jag fick ett telefonsamtal från min far. Men då får jag väl prata om något annat då.

Jag ska äntligen åka & köpa en kamera idag med min mamma. Man skulle kunna säga att det är hon som är anledningen till att jag sitter här just nu. Hon skulle vara tillbaka i Växjö klockan halv 2 trodde hon, men eftersom hon har fått ett nytt jobb & skulle på något konferens/möte så blev det ändringar & när jag senast pratade med henne skulle hon vara i Växjö kvart i tre, men efter mycket om och men så har det tydligen blivit förseningar vilket pappa berättade för mig om. Så nu är hon inte i Växjö förrän halv 4. Men men, det hindrar inte mig från att vara lite optimistisk just idag. Det var längesedan, har varit väldigt negativ de senaste dagarna. Världen har liksom simmat i någon konstig grå sörja. Men den börjar lätta nu, det är väl helt enkelt så att man får vänta ut depressionen tills den ger sig av.

Oh I do believe in all the things you say.

Men de kan nog vara så att depressionerna handlar om kärlek. Det skulle kunna vara så.
Jag har varit utan kärlek ett tag. Den kärlek jag får är flykter & jag vet aldrig när den dyker upp igen. Oftast vill den dyka upp när jag har något annat för mig, vilket betyder att jag missar chanserna & får ångest för att jag tror att de ska vara slut. Varför jag är rädd för att den flyktiga kärleken ska ta slut är för mig en gåta, det låter ju som ett perfekt läge. Men jag antar att den flyktiga kärleken inger hopp i mitt hjärta & får mig att tro att det flyktiga inte alltid kommer vara flyktigt utan en dag bestämmer sig för att bosätta sig hos mig & aldrig mer gå..

Men sådant är mitt liv, flyktigt, konstigt & vissa stunder vuxet.

Kärlek & mysterier