As is.

Never meant to cause you any trouble.
Never meant to cause you any pain.

Nej, jag vet inte. Det blir nästan bara värre för varje leende. & jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det egentligen är. Materiella saker ger mig lycka för stunden. Annars är de mest bara svart, kallt & mörkt. EMO tänker ni, åt helvete med EMO säger jag.

Det finns ingenting som jag kan tänka på som kan göra mig riktigt glad. Kanske en konstlad verklighet som innebär en resa som tar mig långt bort. Men det finns ju negativa saker med en sådan flykt också. Det finns ju saker & människor jag inte vill lämna bakom mig här. Jag vill ta med mig dom & det. Men det går inte. Samtidigt kanske det är de & dem jag behöver komma bort ifrån. Det som får mig bundet. Allt det där som fångar mitt öga med allt sitt glitter & allt det vackra.

Jag har insett nu att man inte alltid kan vara på topp. Att man kanske inte riktigt alltid kan klara av att vara där för alla andra om man inte är där för sig själv. Jag känner mig dum som inte förstått det förrän nu. Om jag inte är i balans, hur ska jag kunna lägga jämnvikt på någon annans liv då?

Ibland tror jag att jag behöver dig, mer än jag egentligen gör. & ibland tror jag att jag inte behöver dig alls, men så inser jag två sekunder senare att jag hade så fel så fel.
Ibland tror ja gatt jag inte behöver er. Men ibland vet jag att det är en idiotisk tanke.
Men jag är inte i stånd nog att veta vad som är rätt eller fel när det gäller dessa tankar. Jag har ingen aning.

Ni förstår nog inte vad jag talar om & det är inte riktigt meningen heller. Fråga inte för jag kommer ändå inte kunna förklara. & skulle jag försöka skulle ni bara misstolka det. Inget ont mot er men det är så det är. Jag skulle kunna försöka förklara men försöka duger nog inte.

Du sa, lev i drömmen, lev i fantasin. Jag svarade, då är det ju inte jag. Du svarade, nej men du är roligare då. Jag sa, är jag alltså rolig när jag inte är mig själv, utan när jag är superglad, fjortisflörtig osv. Du svarade, ja. Kom igen var lite glad Alexandra, du vet ju hur jag menar egentligen. Jag svarade, det blir nog svårt.

Undrar i mitt stilla sinne om det som ni tycker om är en låtsas människa som egentligen inte existerar. Eller om ni tycker om den jag innerst inne är & att det är ni som får mig att låtsas. Jag vet inte, & jag vet inte om jag vill veta heller. Sanningen är kanske inte alltid den bästa. Även om det är det rätta.

Mötas & skiljas är livet gång, skiljas & mötas är hoppets sång.
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl, men jag hoppas att vi ses igen.
Snart står vi där vänner. Snart så. Snart är ni fria. Snart är jag meningslös & hopplös. Men snart är det slut. Reflektera över det. Är ni som jag? Jag är på gränsen.
"För varje dag så blir det svårare att stå ut.."
Nej, jag orkar inte tänka på det nu. Sammanbrott igår i tysthet. Tomhet idag. Vad händer imorgon?

Sov gott vänner.

Kärlek & funderingar