Jaha, snart är det en vecka sedan.
& allt känns bara.. phäh.
( evelina fattar vad jag menar )
Jag saknar det som var.
Saknar våra samtal varje kväll.
Vi ska träffas idag.
Jag är nervös.
Fast jag förstår inte varför.
Det ska bli kul att se dig.
Jag har saknat dig.
Du finns fortfarande längst fram i min plånbok.
Lägligt för världen att se.
Men jag får inte visa, vill inte visa.
Vill ha dig för mig själv.
Men det får jag inte heller.
Babbel babbel.
Orkar inte mer.
Någon dag ska det bli bra igen.
Jag vet det, jag har hört det.
Dom säger det till mig hela tiden.
Om jag inte tänker på dig så kommer jag må bra.
Men det är när jag tänker på dig som jag verkligen lever.
& när jag får vara med dig är jag i himlen.
Det är då jag inser hur underbart livet kan vara.
För jag har nog glömt det, över en vecka.
Det är synd. För jag vill leva ut.
Men utan dig är det svårt.
Iallafall nu i början!