tisdag 27 november 2007

Orden tränger sig in i min hjärna & krigar med tankar & frågor om utrymmet.
Jag mår illa, jag vill kräkas.
Men det kan jag inte.

Det finns en enda sak som är meningsfull nu.
Om du sa ; Jag vill ha dig tillbaka.

Jag skulle göra vad som helst, för att inte förlora dig.
Men jag har redan förlorat!
Ser inte hur livet kan gå vidare härifrån.

Det bästa vaccinet var du.

Tårar slutar aldrig falla.
Dom väljer bara att falla på insidan.
Ni vet hur jag är, eller nej, bara vissa vet.
Leende utåt, kaos inåt.

Hur ont ska jag ha?

För första gången i mitt liv har något känts så äkta.
Plötsligt så försvann det.
Jag vill spola tillbaka tiden.
Det ska inte vara såhär, jag lovar!
Det fanns stunder jag tänkte, this time it's forever.
Jag tänker fortfarande så.
Jag känner fortfarande att det är så.
Låt det vara så, snälla!

Inga kommentarer: