måndag 4 februari 2008

I'm afraid that this is living?

Vet inte vart jag ska ta vägen, känns som att jag vill springa långt långt härifrån. Lämna allt som varit, lämna allt som är, ta nya chanser. Springa allt vad jag kan, & om stupet kommer så faller jag. Det gör mig inget just nu. Det spelar liksom ingen roll nu. Likgiltighet - en dödssynd.

Om jag så redan är dömd till döden,
dömd till helvetet, så skicka mig nu.
Plötsligt smyger sig den där perfekta tanken på,
tanken om det perfekta slutet.
Den eviga sömnen, sömn.
Taste the word!

Ett leende ser jag framför mig.
Det leendet. Ditt leende.
Vet inte vad det betyder.
Dina ögon, dina smile-gropar.
Ditt ansikte. Ditt hår!
Dig.
Vet inte hur jag tänker?
Vet inte hur jag känner?
Vet bara, att jag just nu.
Hade velat vara hos dig.
To forget about life for a while.

Inga kommentarer: