Det var fel som jag sa, det är sant som du hört.

Vinden förlorar sin färg & skyltarna tänds bakom santa Maria.

Jag släpper din hand, för ett helt vanligt återfall.

(...)

I natt blir det nog Winnerbäck som följer mig genom sömnlösheten, istället för spa&wellness.
Då kan jag iallafall tänka & minnas, sakna & gråta, eller le & känna.

40 minuter på en vecka.

MIN HELANDE TRÖST
är du..

Det enda som vore rätt, skulle vara att gå nu.
Gå utan att se tillbaka.
Men hur ska jag kunna?
När jag inte vet vad som komma skall.
Snart är vi där ändå.
& då måste vi ses igen..
Är det då inte bättre att stanna kvar & härda ut?
Eller ska jag gå, & vända tillbaka för en natt?
Kyss mig, under månens vingar.