Mina ögon är för blöta, för att göra epilogen rättvis.
Nej jag orkar inte flera ord, inga krafter för en vacker utgång.
Men innan morgonen kommer, vill jag lämna några varma rader.
Kanske möter vi en vår igen?
Jag ångrar inga steg vid din sida!
Hur kunde det bli såhär?
Jag förstår ingenting.
& nu står jag här.
Jag skulle vakna mitt i natten & ta en lång promenad. (sant)
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad. (fel)
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny. (sant)
Jag är rätt mycket med mig själv precis som du. (sant)
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu. (om jag bara kunde andas)
Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va. (fel)
Jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha. (fel)
Jag skulle unna mig att drömma 100 mil genom Europa, (fel)
om en främling lika tillitsfull som du. (fel)
Jag skulle pröva mina läppar mot någon annan om du lämnade mig nu.(fel)
Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans. (fel)
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi tillslut har blivit sams. (sant)
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, (fel)
som jag varit med förrut någonstans.
Jag antar det finns någon du skulle ringa om jag inte fanns. (sant)
Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten. (fel)
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten. (sant, det är tomt)
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd. (sant)
Ingen känner mig så väl som du. (sant)
Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu. (sant)
Jag har redan fastnat, i min ensamhet, för dig!
Jag älskar dig, & ingen kan älska dig så som jag.
Länge ska du fattas i den våg där jag står.
Fan vad jag inte förstår..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar