lördag 21 juli 2007

Jag går bredvid dig, varje steg du går.

Jag är rädd.
Rädd att förlora dig.
Du som vandrat vid min sida i så många år.
Jag kan inte förstå.
Ser inte hur.
Hur kunde det bli såhär?
Jag trodde att allt var bra. Trodde att du mådde bra. Trodde livet var bra.
Men jag hade fel.
Jag finns här för dig.
Jag fanns där för dig då, precis som nu.
Låt detta bli sista gången du tänker såhär.
Lägg din börda på min axlar. Jag bär den åt dig tills du är stark nog.
Lägg dig ner och vila ett slag, jag sköter alla dina ärenden.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig för att du är den du är.
Du är min kusin! Du är den bästa som finns.
Jag skulle aldrig velat se dig såhär. Men nu har jag gjort det. & jag ger dig allt mitt stöd.
Du ska veta att du betyder så fruktansvärt mycket för mig.
Jag låter dig inte göra detta.
Jag vet att det är svårt.
Men jag älskar dig, och du är värd allt gott i världen och jag ska göra allt för att du ska få det!

Anton. Jag älskar dig nu, förr och föralltid!

Inga kommentarer: